Spårsvetsning (BVF 524.2)

Man arbetar med två huvudgrupper stål, olegerat och legerat stål.

Det förekommer tre svetsmetoder: termit-, form- och brännsvets. Dessa tre typer får svetsa alla stålsorter. Dock får R320Cr (1100) inte formsvetsats. Termitsvets är den metod som är bäst lämpad till skarvfritt spår med avseende på produktivitet och kvalitet.

Man får normalt inte svetsa under 0 (noll) grader, men i extrema fall mellan -5 – -10°C. En slutsvets ska dock alltid ske mellan 15-22°C, i det så kallade neutraltemperaturområdet (beroende på var i landet man befinner sig (tabell). Någon övre temperatur finns inte.

Vid svetsnings ska spår vara fritt från snö, is och regn, detta är viktigt även under avsvalningen.

Termitsvetsning: SkV eller PLA-metoden. Här är det viktigt att man värmer upp till rätt förvärmningstemperatur om denna metod ska lyckas.

Formsvetsning: MMB-metoden (manuell metallbågsvetsning).

Formsvets används vid skarvar och vid trånga utrymmen som växlar. För att denna metod ska fungera är det ett måste att rälsändarna förvärms på båda sidor ordentligt till rätt förvärmningstemperatur.

Brännsvets används till exempel vid tillverkning av långräler. En passräl, bit som skarvas in, måste var minst 5 m i huvudspår och 1,5 m i växlar.

Acetylen, Gasol, Oxygen används inom svetsning.

Man påsvetsar material på rälen om man ska ersätta skadat material eller förstärka andra utsatta material. Man kan svetsa på material i växeltungor, men dock inte om det finns sprickor i tungans liv eller fot, då ska den bytas ut. Precis som i alla andra skeden är det viktigt att komma upp i rätt förvärmningstemperatur innan arbetet påbörjas.

Det går även att svetsa med rostfritt material, det kan man behöva göra för att bevara strömledningsförmågan. Ett spår som rostat förlorar strömledningsförmågan då rost inte leder ström. T ex. sidospår och skyddsspår där det inte går lika mycket trafik.
Mangan är omagnetiskt, alltså kan man kontrollera halten av det med hjälp av en magnet.

Avspänningsglödgning görs för att ta bort spänningar i materialet. Det görs genom att man värmer upp till 600 – 650°C under minst 10 minuter. Vid 600°C sjunker sträckgränsen med 5 %. Stålet deformeras plastiskt och därmed utlöses spänningarna. Blir det mer än 650°C försämras utmattningshållfastheten.

För att rikta rälen har man antingen en flamriktning (värms upp till 700°C) eller en rälsbockningsapparat (hydralik). Flamriktning går till så att man värmer upp till max 700°C och stålets varma sida vill utvidga sig och den kalla sidan gör motstånd och på ett plastiskt sätt stukas materialet.

Räl som ligger i spår kapas med skärbrännare eller rälskapmaskin.

Isolerskarvar som levereras från verkstad har en längd på 6,7 meter. Detta är en räl med förlimmad isolerskarv mitt på för att kunna svetsas in i bana.

För att bli certifierad spårsvetsare behövs det två prov, det teoretiska och det praktiska provet.

Värmebehandling

Vid svetsning värms stålet upp och vid värmebehandling förändras stålets struktur. Det är bra på rälshuvudet men inte i fot eller liv. Därför måste man dämpa avkylningshastigheten för att undvika härdningen. Man kan höja arbetstemperaturen, eftervärma eller fördröja svalningen.

Räl som ligger i spår kapas med skärbrännare eller rälskapmaskin.